Sidan under uppbyggnad.
För att bedriva fiske behövdes det redskap t.ex båtar, nät med mera och allt skulle tillverkas på plats.
Allteftersom byarna växte, specialiserade sig olika personer på olika yrken som bysmed, båtbyggare etc.
Det byggdes bra skötbåtar, som om så erfordrades kunde segla över till Österbotten för handelsutbyte. Första tiden byggdes de med ”trähäla” eller tränarar, senare användes spik. Kölämnet var en 3”x7”-10” planka eller en fyrkanthuggen tall, 5”x15”, som med täljyxa höggs till önskad form. Spanten och ”betten” skulle vara av krokvuxna granämnen.
Norrbyn har det funnits många bra båtbyggare som Axel Lindqvist med sina söner Albin och Arvid (den senare född 1896), Erik Olof Mattsson med sonen Magnus, J P Jonsson, som även byggde större
båtar, t ex galeasen Hilda på 14 ½ ton.
Näten tillverkades av lingarn. Det var otroligt mycket arbete med linet innan det kunde börja spinnas.
Det skulle sås, skördas, läggas i ”sönk”, torkas, klubbas, bråkas, dragas, borstas innan det äntligen var klart att spinnas. En skicklig spinnerska spann så fint garn att ”lill-härvan” kunde dras genom en fingerring.
Det bästa garnet användes till laxnät med grova maskor. På djupt vatten användes djupnät, som var 10 alnar djupt och 50 famnar långt, på grundare vatten användes grundnät som bara var 8 alnar djupt med lika långt. Telnen på näten tvinnades ihop med en hemmagjord maskin, som kallades ”ruckla”.
I gamla tider fiskades det med ”stakanät” eller ”stockgårdsnät”. 12 stycken laxnätsstänger fästes i botten med videringar och en sten, dessa stänger höll upp nätet. Varje fiskare högg in sitt märke i grovändan på stången, men trots detta hände det nog emellanåt att någon annan än ”märkesmannen” skötte vittjandet.
En del av fisken hanterades i salteriet.